Eftersökshunden är jaktlagets viktigaste hund
Eftersöksträning
En eftersökshund är jaktlagets viktigaste hund, och en tränad eftersökshund ska enligt lag kunna vara på plats senast två timmar efter skott.
Den bästa eftersöksträningen får man under verkliga förhållanden. Ha god kontakt med ditt jaktlag, se till att finnas stand-by på jaktdagar. Om något blir skjutet så be att få spåra fram till djuret med din unghund, även om djuret bara har gått iväg något tiotal meter. Låt hunden själv i lugn och ro undersöka skottplatsen (givetvis först efter att din egen skottplatsundersökning är avslutad) och låt hunden bedöma åt vilket håll djuret har gått iväg. Det bästa är om hunden spontant tar sig an spåret och utan stöd från föraren spårar fram till djuret. Under långa och svåra eftersök där man inte vet var djuret har gått, måste hunden klara av att arbeta självständigt. I slutet av spåret ligger djuret som belöning för hunden att få lugga lite i, eller kanske något som blivit kvar av räntan efter djuret, som belöning för spårhunden. Att träna på verkliga förhållanden är som sagt det bästa, eftersom en tränad eftersökshund troligtvis spårar även lukten av adrenalin hos det påskjutna djuret och inte bara lukten av blod. Det innebär att hunden senare även kan spåra djur som blivit skjutna men som blöder väldigt lite, eller kan urskilja ett skadat djur som kanske har gått ihop med friska djur.
Träning av eftersökshunden kan också ske på artificiell väg, där man fingerar skottplatser med blodstänk, hår och ben osv. Om hunden markerar fynd på skottplatsen eller i spåret så ska det uppmuntras, då det är mycket användbart under skarpa eftersök. Man kan även lägga spår med blod och klöv, och sedan korsa spåret med diverse störningar. Människospår, en annan hund, spår av andra klövar osv. bara fantasin sätter gränser, och din hund kommer förmodligen att tycka att det är jättekul att få träna spår även utanför jakttid.
En eftersökshund är jaktlagets viktigaste hund, och en tränad eftersökshund ska enligt lag kunna vara på plats senast två timmar efter skott.
Den bästa eftersöksträningen får man under verkliga förhållanden. Ha god kontakt med ditt jaktlag, se till att finnas stand-by på jaktdagar. Om något blir skjutet så be att få spåra fram till djuret med din unghund, även om djuret bara har gått iväg något tiotal meter. Låt hunden själv i lugn och ro undersöka skottplatsen (givetvis först efter att din egen skottplatsundersökning är avslutad) och låt hunden bedöma åt vilket håll djuret har gått iväg. Det bästa är om hunden spontant tar sig an spåret och utan stöd från föraren spårar fram till djuret. Under långa och svåra eftersök där man inte vet var djuret har gått, måste hunden klara av att arbeta självständigt. I slutet av spåret ligger djuret som belöning för hunden att få lugga lite i, eller kanske något som blivit kvar av räntan efter djuret, som belöning för spårhunden. Att träna på verkliga förhållanden är som sagt det bästa, eftersom en tränad eftersökshund troligtvis spårar även lukten av adrenalin hos det påskjutna djuret och inte bara lukten av blod. Det innebär att hunden senare även kan spåra djur som blivit skjutna men som blöder väldigt lite, eller kan urskilja ett skadat djur som kanske har gått ihop med friska djur.
Träning av eftersökshunden kan också ske på artificiell väg, där man fingerar skottplatser med blodstänk, hår och ben osv. Om hunden markerar fynd på skottplatsen eller i spåret så ska det uppmuntras, då det är mycket användbart under skarpa eftersök. Man kan även lägga spår med blod och klöv, och sedan korsa spåret med diverse störningar. Människospår, en annan hund, spår av andra klövar osv. bara fantasin sätter gränser, och din hund kommer förmodligen att tycka att det är jättekul att få träna spår även utanför jakttid.
