Fido va en blandras men han va den mest trogna kompisen man kunde ha. På slutet hörde han väldigt dåligt och därför fick han ha koppel på sig när vi var på stan. Det hade han aldrig haft innan. Han kunde utan problem gå lös mitt i stan och han förjde med så fint. På slutet var han lite gubbtjurig och gick lite dit han själv tyckte att det passade, därför blev det en hel del i koppel då.
Sommaren 2015 så hade tiden kommit för farbror Fido att vandra vidare till dom sälla jaktmarkerna. Fido var min första egna jakthund och han har lärt mig båda hur man tränar hundar och hur man inte ska träna hundar. Han var en fantastisk hund som inte missade en ända återgång på 14,5 år. Vi sköt nästan 100 vilt för han och då mest rådjur men även en del hare i början av hans karriär. Tack för allt du gav mig vännen, du har en stor plats i mitt hjärta som jag alltid kommer bära med mig <3 |
|
Ett hem utan Fido är ganska tyst
