Oskas första mötet med grävling
Det viktigaste när man börjar jaga in en hund i gryt är att man inte ger den för svåra uppgifter. Här kommer en liten berättelse om när vi provade min kompis Björns tax Oska första gången på riktigt.
Vi var bortbjudna på jakt hos en kompis till Björn. Vi hade bara min tax som var ganska ny då men som vi skjutit ett 20 tal grävlingar för och Björns Oska som bara skällt grävling bakom galler i anlagsgrytet.
Vi kollade ett par riktigt fina gryt som var toma, det såg inte ut att ha varit aktivitet där på länge. I början ska man välja lite mindre gryt och sen kan man öka svårighetsgraden vart efter hunden får mer rutin.
Nästa gryt som vi fick påvisat var ett stort gryt i en sandås. Jag stod en lång stund och funderade på om Rut skulle klara ett så stort gryt men bestämde att vi provar. Rut släpptes och slank ner som en hal ål i grytet. Efter en stund hörde vi att hon hittat grävlingen. Vi väntade en stund för att se så det var i en blindgång. Just som vi skulle börja gräva så gick det loss och nu blev jakten rörlig. Det gick runt en bra stund så vi tog fram fika väskan och tog en kopp kaffe. När det nästa gått en timme och jag inte hört Rut på ett bra tag tog jag fram pejlen och började leta efter vart hon var. Jag hittade henne en bra bit ut från grytet. Det brukar betyda att det är i en blindgång. 3 meter djupt sa jag till Björn. Vi gräver sa han och började hugga med spaden i marken. När man ska gräva så djupa hål så är det viktigt att man ser till att få med kanterna hela vägen för det har en tendens att bli som en tratt på slutet och då får man inte plats att varken gräva eller hantera hunden när man fått hål på gången. Planen när man har en nybörjare är att gräva upp den rutinerade hunden och sen sticka ner en spade i gången så att grävlingen inte smiter när man lyfter upp hunden. Där efter byter man hund till den som aldrig träffat en grävling på riktigt och då får den skälla på den en stund. Det här går att använda även på sprängare så att dom får möta ett vilt under lite kontrollerade former.
Vi var bortbjudna på jakt hos en kompis till Björn. Vi hade bara min tax som var ganska ny då men som vi skjutit ett 20 tal grävlingar för och Björns Oska som bara skällt grävling bakom galler i anlagsgrytet.
Vi kollade ett par riktigt fina gryt som var toma, det såg inte ut att ha varit aktivitet där på länge. I början ska man välja lite mindre gryt och sen kan man öka svårighetsgraden vart efter hunden får mer rutin.
Nästa gryt som vi fick påvisat var ett stort gryt i en sandås. Jag stod en lång stund och funderade på om Rut skulle klara ett så stort gryt men bestämde att vi provar. Rut släpptes och slank ner som en hal ål i grytet. Efter en stund hörde vi att hon hittat grävlingen. Vi väntade en stund för att se så det var i en blindgång. Just som vi skulle börja gräva så gick det loss och nu blev jakten rörlig. Det gick runt en bra stund så vi tog fram fika väskan och tog en kopp kaffe. När det nästa gått en timme och jag inte hört Rut på ett bra tag tog jag fram pejlen och började leta efter vart hon var. Jag hittade henne en bra bit ut från grytet. Det brukar betyda att det är i en blindgång. 3 meter djupt sa jag till Björn. Vi gräver sa han och började hugga med spaden i marken. När man ska gräva så djupa hål så är det viktigt att man ser till att få med kanterna hela vägen för det har en tendens att bli som en tratt på slutet och då får man inte plats att varken gräva eller hantera hunden när man fått hål på gången. Planen när man har en nybörjare är att gräva upp den rutinerade hunden och sen sticka ner en spade i gången så att grävlingen inte smiter när man lyfter upp hunden. Där efter byter man hund till den som aldrig träffat en grävling på riktigt och då får den skälla på den en stund. Det här går att använda även på sprängare så att dom får möta ett vilt under lite kontrollerade former.
|
Här på bilden till vänster ser ni när vi lyft upp Rut och Oska är på väg in för första möter med grävling. Hon var lite försiktig till att börja med och skällde bara lite grann men efter en stund så kom hon igång och då fick den sig en rejäl utskällning. Vi lät henne jobba en lagom lång stund precis som man gör i lådgrytet och sen lyfte vi henne och förpassade grävlingen till dom sälla jaktmarkerna.
Till vänster ser du Oska när hon är på väg in till grävlingen första gången Bilden till höger fyra trötta jägare efter ett antal timmars hårt arbete. |
